Filosofi

  Några vanliga naturfilosofiska spörsmål
Om tiden och vad fanns innan?

Problemet är inte så mycket om det fanns någonting, utan snarare vad som möjligen kan menas med ”före” i detta fall. Tiden är en del av universums konstruktion, och uppstår när universum uppstår. Före kan också visa sig vara efter, sett ur en annan vinkel. Det är inte entydigt vad som är före och efter i relativitetsteorin.


Om rummet och naturlagarna

En typisk fysikalisk lag, en bevarandelag, svarar på frågan: vad är det som inte förändras i en ständig process av förändringar. Att ställa en sådan fråga och sedan formulera ett svar till den gör det möjligt att bygga en matematisk modell. Teoretisk fysik är vetenskapen om sådana matematiska modeller.

Möjligen är det så att strukturen och symmetrin, och således naturlagarna, uppstår vid de olika faserna när universum utvecklas. Framför allt så uppstår inte universum i ett "tomt rum". Moderna teorier börjar inte med ett tomt rum, utan rummet uppstår samtidigt med det som finns i den.

Något tomrum finns inte i egentlig mening. All rum fylls av fält. Man kan också säga att rummet i rymden är fält. Gravitationsfält finns överallt, men också alla slags alla fält. Därtill har man kommit fram till att det som brukar kallas för "tomrummet" eller "vacuuum" fluktuerar av fält och partiklar av mycket kortvarig existens. De de senare kallas för virtuella partiklar. Man kan kanske tro att detta är bara teoretikernas matematiska teorier, men det är mer än så. Man kan faktiskt kunnat mäta en sådan "tomrumsfluktuation".


Rum och tid, finns de?

Vår mentala bild av rummet är en tom scen där vi placerar föremål. Men en helt motsatt bild är också möjlig, där rummet inte finns alls, utan avstånd och riktning i stället är egenskaper i föremålen (partiklarna) och deras inbördes växelverkningar. Rummet är då enbart en mental konstruktion. I den "materialla" verkligheten finns varken rum, eller tid. Det finns till och med exprerimentella resultat som skulle kunna tolkas så att de stödjer en sådan världsbild (Bell's olikhet och Einstein-Podolsky-Rosen paradox).

Tiden ser vi ofta som ett slags linje där vi "rör oss". Den bilden är ganska motstridig, det blir svårt att förstå "vad tid egentligen är". För vi rör oss inte i tiden, vi lever i den. Vi kan snarare se det hela som en process, förändringsprocess. Tiden ger oss ett mått på förändringen, och måttet är skapad av oss själva från en standard, en lätt iaktagen process som är någorlunda stabil. Solens skenbära färd över himlavalvet är en sådan som tidigt användes. Senare har man hittat på andra standardprocesser, som är noggrannare som tidmätare.

En möjlig slutledning: tidsbegreppet är resultatet av vår mätningsverksamhet, tiden finns inte som sådan. Bara själva förändringen är verklig. Att vi "lever i tiden" betyder att vi är en del i den allmänna förändrings- processen. Alltings förändring är inte någonting "som sker i tiden", den är i sig själv nog. Och märk väl: en existens som inte förändras kan inte iakttas, då en iakttagelse också är en process och medför en förändring. Statiska världär kan inte i någon verklig mening finnas, verkligheten måste vara dynamisk för att alls kunna upplevas.

-- Allting flyter. Bara förändringen är oförändrad. --
Någonting sådant konstaterade redan en del grekiska filosofer.

...


Varför fanns kaos och inte bara "ingenting"?

Man brukar säga att univerum började med ett ögonblick av kaos, som börjar expandera och ordna sig. Varför fanns kaos, att börja med? Är det inte bättre att anta att det fanns ingenting? Vad menas med ”ingenting”, är motfrågan. ”Tomhet” kan vi bara ha om vi har någonting som kan vara tomt. ”Ingenting” är avsaknad av allting, vad som helst, så att ingenting finns ens som kan vara tomt. När vi ingenting har, då har vi heller inga lagar och ingen ordning. Inga lagar innebär inga begränsningar, vad som hest kan dyka upp hur som helst.


Om universum ålder

Ska relativitet generellt gälla kan det inte finnas någon specifik punkt "i tiden", tidpunkt noll, då universum uppstår, och sedan blir äldre. Att universum verkar ha en ålder måste vara skenbart. Universums ålder som kosmologerna räknar ut är en matematisk teknikalitet, och beror på den modellen man har valt att använda i beskrivnigen av universums utveckling.

Det är som att försöka mäta avståndet till regnbågen, fast den förfaller alltid vara lika långt borta även om man närmar sig den. Om relativitet ska gälla för hela universum måste Big Bang vara lite som en regnbåg i tiden: för alla betraktare, alla tider, är den lika långt borta. Universum utvecklas, som vi ser det, men samma utveckling visar den för alla i alla tider. Tiden och utvecklingstadiet är relaterad till betrakatren, inte till universum som helhet. Det är relativitetens yttersta konsekvens.

Vår lokala tidpunkt, när vi finns här, är inte speciell. För alla betraktare alla tider har Big Bang inträffat 3.8 miljarder år sedan, om man nödvändigtvis vill ange en viss ålder. Eller inträffar just nu, lite hur man vill se det. Det är bara en analog tanke till det att för alla platser har Big Bang inträffat här eller någon annanstans, lite som man väljer se det, eftersom den ju har skapat rummet och på så sätt har inträffat överallt.


Om tidsresor

Kan man verkligen ens tänka tanken att resa i tiden? Vad kan man möjligen mena med det? Tiden är ju aldrig densamma, lika lite som platsen är densamma. I universum kan vi inte komma tillbaka till samma plats, för alla "platser" flyttar sig. Hur skulle då tiden kunna ligga kvar så att man kunde återvända till en äldre tid? Och framtiden finns inte ännu, så hur kan man resa någonstans som inte finns ens? I fantasin är allting möjligt, men hur är det rent fysikaliskt?


Är vi ensamma i universum?

Är männsikan verkligen den enda tänkande varelsen? Var är de andra? Detta brukar kallas för ”Fermi problemet”, för det var den italienska fysikern Enrico Fermi som först formulerade det vetenskapligt, och i dag är detta ett seriöst forskningsområde. Bortsett från vissa UFO-entusiaster anser man nämligen inte ha iakttagit några intelligenta varelser från främmande planeter, medan man har funnit att de flesta stjärnor har planeter. Det blir oerhört många planeter i universum, av vilka det måste finnas ett större antal som liknar jorden. Har nu intelligent liv upstått här, så måste det väl hänt annorstädes också.

...